Frida i Berlin

Landade i Nairobi i morse och möttes av svensk sommar, lite molnigt och ca 20-25 grader. Det har strulat lite med mitt riktiga boende så Lars Bohlin, som håller i kimbiacamp skjutsade mig till ett Guesthouse för natten.  Jag var pigg och glad så jag hakade sedan på de två orienteringskillarna från Karlskrona in till Nairobi City. Efter först ha kastats ur en reggaedånande minibuss och placerats i en annan lite större med en präst som höll en livlig monolog, växelvis reciterandes ur bibeln, kom vi fram.

Stan är livlig och det finns mycket spännande att se. Ett ställe specialiserat endast på Gospelmusik, dessutom till stor del i kassettform, en affär säljandes refiller till kända parfymer som någon säkert stått och kokat ihop i köket och en form av systembolag som bestod av en gallerförsedd bur i väggen innehållande både försäljarna och spriten.

Vid tre var det dags för det första träningspasset, härligt!
John, en maratonlöpare från Ngong, mötte upp mig vid mitt Guesthouse. Han skulle guida mig på en ca 2 timmar lång runda. Smalbenet känns bra idag, vet inte om det var voltarenen som kickade in eller om det skulle löst sig ändå, men jag är lättad hur som helst.  Vi sprang längs en smal stig som följde vägen ut ur stan, och sedan fortsatte vi i vägrenen, stundtals inandandes svarta moln av avgaser.

 Första halvtimmen gick snabbt och John hade dessutom utbyte av mitt sällskap. Jag fick bland annat veta att han har sprungit maran på 2:29 och numera sysslar med löpning på heltid. Dock försörjer han sig på lite småjobb vid sidan av, exakt vad framgick dock inte. Han berättade också att det i Kenya är ca 2 miljoner människor som satsar seriöst på löpning, så man förstår att det finns en viss konkurrens.  

Sedan kände jag av värmen, för såklart hade molnen försvunnit och temperaturen stigit till över 30 grader. Nu var det verkligen på sin plats att ha någon som drog mig runt. Lyckades även lite diskret ramla handlöst och skrapa upp mig, precis intill en betande ko hjord, utan att han märkte något förrän vi var framme. Vi sprang i 100 min då jag kände att det var lagom den första dagen efter att ha sovit en natt på tåg, en natt på flyg samt genomgått en temperaturskillnad på ungefär 50 grader. John sa att vi fick ihop 25 km, men det är inte sannolikt med tanke på att vi då skulle ha snittat 4 min per kilometer, så jag gissar på någonstans mellan 21 och 22 km. Tyvärr tog batterierna slut i min GPS efter halva vägen, men det spelar ingen roll, jag var nöjd över passet hur som helst och ser fram emot mer svettig löpning.


Innan jag kom hit hade jag hört att det skulle vara väldigt jobbigt att träna i början på grund av den höga höjden, då Nairobi ligger 1700 meter över havet. Jag kan inte säga att jag märkte av det nåt speciellt men vi får se hur det känns imorgon då vi ska börja vår vandring upp på Mount Kenya…

Var nere på badet imorse och simmade med triathlonklubben och då i synnerhet Oskar och Björn, kul! Körde intervaller, jättebra för jag har mest slösimmat sen ironman. Det bästa var sen att jag fick gå hem till Oskar och äta hans specialscones till frukost.
Efter några timmars effektivt jobb, skulle syrran och jag gå till Pronova och spinna, projektet blev svårt att genomföra eftersom spinningcyklarna var försvunna, så vi fick köra lite rockgympa istället.

Idag tog jag första lariamtabletten, malariaprofylax, och det är härligt när man läser i innehållsförteckningen att biverkningarna bland många andra kan bli håravfall, hallucinationer, kraftlöshet, aptitförlust, störd hjärtrytm, balansrubbningar, diarré, paranoida reaktioner, aggressivitet, oro, depression, glömska, förvirring, synrubbningar, hjärnsjukdom och dessutom - hör och häpna - självmordstankar. Vilken fantastisk tablett:-)

Efter att ha spelat bingolotto med syskonen och kidsen i Blacka sover jag över här  för att invänta julafton!

Efter en småkylig morgonjogg i 16 minus var det dags för julavslutning på John Bauergymnasiet. Det bjöds på många imponerande uppträdanden - vilka kids vi har på skolan. Har sagt det innan men jag kommer att sakna mina härliga elever när jag flyttar! Och ja - även alla trevliga kollegor. Anna blev vald till årets medarbetare och det tycker jag är SÅ rätt.
Var på Fräcka och fikade med X-man Marty, alltid lika roligt, och jag är så glad att det funkar så bra med hans Anna. Sedan var det dags för sista tränigen med Tjalve, och det var stafett-intervaller i Arenan, roligt pass. Det var ändå lite sorgligt för jag kommer sakna alla grymma löparkompisar, vilket gäng vi har blivit. Se nu till att hålla i så ses vi och är ännu snabbare i sommar:-)

Idag är det lucia och vid tolv skulle det komma ett luciatåg från Hagaskolan. Julmusik är ju mysigt och vid tio över dyker de upp men tydligen för att sätta sig och äta lunch. Då hann jag inte vänta längre och det är ju dessutom mer stämningsfullt med ett sjungande luciatåg än ett som sitter och äter pasta med köttfärssås:-)

Precis när man vant sig vid tvåhundringar i Arenan så var det dags att höja oss en nivå till 3*6*300 - kändes jobbigt innan vi börjat springa - men det gick riktigt bra, kul!

Trots fyra timmars sömn, så fanns farten där ändå på nåt vis, och vem kan undvika att vara pigg när det är tio minus och strålande sol? Blev ett härligt pass på 21 km i 4:30 tempo tillsammans med Oskar, Bigge, Marcus och Simon. Efter två advenstsfikor, en i Blacka och en hos Linda tillsammans med Elin, så äter jag nu godis mest för att det är söndag och inte för att jag är så värst sugen:-) Veckans söndagsfilm blev Breaking the waves!

Snöfall och två minus, långpass från Lillsjöstugan. Hängde på Maria, Malin och Anna, så himla imponerad av hur tjejerna kan hitta mitt ute i ingenstans, hur mycket snö som helst och inga stigar! Vi var ute 1:40 och hann ca 7 km, vilket långt pass, men bra träning att pulsa runt i snö och halka runt i branter! Men när jag kom tillbaka hade jag en stor böld på smalbenet, benet ser helt mongo ut, som på en pensionär, hm, ska köpa blodförtunnande salva imorn...hann inte idag för åkte direkt till pappa och hjälpa till att packa flyttlådor. Känns att jag verkligen vill dra mitt strå till stacken, lyckas alltid vara utomlands när han ska flytta, och när jag själv var i Berlin sist fick pappa flytta min lägenhet hemma i Sverige - själv - tack pappa! Nej nu sitter jag och syrran hemma, dricker vin och kollar på så mycket bättre, sen blir det en sväng ner på stan:-)

En blogg har efterfrågats - och här kommer den! Man kan säga att detta är en löparblogg men även om löpningen tar mycket tid händer det även en del andra saker i mitt liv som jag också tänker skriva om. Jag funderade lite på vad bloggen skulle heta, tänkte först "Frida springer" men det känns ju så trist, och anledningen till att jag börjar skriva är flytten till Berlin. Därför får den heta "Frida i Berlin - ett halvår utan plockgodis" - ja för hur ska jag överleva utan det? Det får man se om man följer mig här...kanske kan hitta nåt annat jag gillar:-) Nu ska jag trixa lite här för att se om jag kan hitta nån bra design, men kommer nog att pilla med den lite efterhand, idag är det iaf kul att ha kommit igång att skriva.
Nu kanske man undrar när jag åker, och det blir nattåget den 28 december, stannar 7 h i Berlin och flyger sedan vidare till Kenya för att klättra i berg och springa, och den 16 januari blir jag sen tysk för en tid!