Frida i Berlin

Landade i Nairobi i morse och möttes av svensk sommar, lite molnigt och ca 20-25 grader. Det har strulat lite med mitt riktiga boende så Lars Bohlin, som håller i kimbiacamp skjutsade mig till ett Guesthouse för natten.  Jag var pigg och glad så jag hakade sedan på de två orienteringskillarna från Karlskrona in till Nairobi City. Efter först ha kastats ur en reggaedånande minibuss och placerats i en annan lite större med en präst som höll en livlig monolog, växelvis reciterandes ur bibeln, kom vi fram.

Stan är livlig och det finns mycket spännande att se. Ett ställe specialiserat endast på Gospelmusik, dessutom till stor del i kassettform, en affär säljandes refiller till kända parfymer som någon säkert stått och kokat ihop i köket och en form av systembolag som bestod av en gallerförsedd bur i väggen innehållande både försäljarna och spriten.

Vid tre var det dags för det första träningspasset, härligt!
John, en maratonlöpare från Ngong, mötte upp mig vid mitt Guesthouse. Han skulle guida mig på en ca 2 timmar lång runda. Smalbenet känns bra idag, vet inte om det var voltarenen som kickade in eller om det skulle löst sig ändå, men jag är lättad hur som helst.  Vi sprang längs en smal stig som följde vägen ut ur stan, och sedan fortsatte vi i vägrenen, stundtals inandandes svarta moln av avgaser.

 Första halvtimmen gick snabbt och John hade dessutom utbyte av mitt sällskap. Jag fick bland annat veta att han har sprungit maran på 2:29 och numera sysslar med löpning på heltid. Dock försörjer han sig på lite småjobb vid sidan av, exakt vad framgick dock inte. Han berättade också att det i Kenya är ca 2 miljoner människor som satsar seriöst på löpning, så man förstår att det finns en viss konkurrens.  

Sedan kände jag av värmen, för såklart hade molnen försvunnit och temperaturen stigit till över 30 grader. Nu var det verkligen på sin plats att ha någon som drog mig runt. Lyckades även lite diskret ramla handlöst och skrapa upp mig, precis intill en betande ko hjord, utan att han märkte något förrän vi var framme. Vi sprang i 100 min då jag kände att det var lagom den första dagen efter att ha sovit en natt på tåg, en natt på flyg samt genomgått en temperaturskillnad på ungefär 50 grader. John sa att vi fick ihop 25 km, men det är inte sannolikt med tanke på att vi då skulle ha snittat 4 min per kilometer, så jag gissar på någonstans mellan 21 och 22 km. Tyvärr tog batterierna slut i min GPS efter halva vägen, men det spelar ingen roll, jag var nöjd över passet hur som helst och ser fram emot mer svettig löpning.


Innan jag kom hit hade jag hört att det skulle vara väldigt jobbigt att träna i början på grund av den höga höjden, då Nairobi ligger 1700 meter över havet. Jag kan inte säga att jag märkte av det nåt speciellt men vi får se hur det känns imorgon då vi ska börja vår vandring upp på Mount Kenya…